Igår var jag och hämtade Doris lilla Loretta som skall med till Norge imorgon.
Jag satte henne i datorrummet med sand och mat, sedan så var jag inne hos henne
ett par ggr. Idag så kom min dotter hem från Polen så jag åkte och hämtade henne från bussen,och då ringer Johnny(min man)och frågar var Loretta är????
Hon är i datorrummet!!! Nej, säger Johnny.Ja, ja tänker jag då ligger hon säkert under soffan eller under kuddarna och gömmer sig.När jag kommer hem så går jag direkt in och kikar efter henne,HON FINNS INGENSTANS!!!Hjälp! Jag kollar med lupp i alla vrår och i alla rummen i huset men INGEN LORETTA.Hur skall jag berätta detta för Doris tänkte jag, jag var gråtfärdig, svetten rann och jag började må riktigt illa.Jag började att darra av förskräckelse och tänkte att detta kan inte få inträffa.
Jag gick in i vårat sovrum och tänkte att jag måste lägga mig och fundera på hur jag skulle berätta detta för Doris.Jag går upp igen och kikar in i linneskåpet och där ser jag
två blåa ögon som tittar på mig.Och denna stund var fylld av lycka och den timma som gick innan jag hittade henne vill jag inte återuppleva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, det DÄR har man ju varit med om.
SvaraRaderaStackare. Förstår paniken.
*kramar om*
Puh, jag kände hur paniken kom krypande när jag läste, vilken MARDRÖM!! Önskar dig ett STORT och INNERLIGT lycka till på söndag! Kramiskramis /Maria
SvaraRadera